Min käre bror finner sig i tidsnöd och kommer inte att bli färdig med manuset förrän till slutet av februari. Han har tillräckligt på sitt bord så jag tänker inte stressa honom. Dessvärre är han rätt skarp på att upptäcka logiska vurpor. I värsta fall kanske jag kommer att redigera och putsa upp stycken som jag sedan måste tänka om helt. Å andra sidan är ju varje omskrivning en chans till kvalitetshöjning. Dessutom ger det mig tid att gå igenom de andra kritikbuntarna ordentligt, och minst en läsare har jag aldrig träffat. Det kan sluta hur som helst. Förutsägbarheten är noll. Jag som älskar trygghet och lugn.