Kris! Kris! Kris! Varför befinner sig bokvärlden i kris?

Därför att litteraturen inte längre är produkten. Om man jämför med kommersiell radio finns det smärtsamma likheter: reklamradio spelar ett litet antal artister, och ett litet antal låtar av varje artist, om och om och om och om igen, tills en normalbegåvad människas hjärna börjar blöda IQ. Anledningen är att det inte är musiken som är radiokanalernas produkt, utan annonsutrymmet. Musiken är bara till för att locka lyssnare som i sin tur ska locka annonsörer att köpa produkten. Ergo: den enklaste och populäraste musiken. Att det i själva verket innebär ett mordförsök på musikkonsten bekymrar inte kostymerna; de säljer sin produkt och knådar sin deg.

Litteraturvärlden är i en liknande sits. Boken är inte längre produkten, det är författaren. Vad som skrivs, eller hur bra det är, har skuffats ner till prioritetsnivå två (i bästa fall). Precis som i reklamradioträsket är det ett fåtal namn (”varumärken”, ”brands”, som kostymerna skulle säga) som ges ut; litteraturen smalnar, allt som doftar alternativ eller nytänkande förpassas till gödselhögen för att se om det inte kan växa en deckare ur det i alla fall.

I dagens svenska litteraturklimat anses det vara förnyande om man flyttar den fete, alkoholiserade kriminalaren med relationsproblem från Ystad till Haparanda, för då inför man ”det norrländska perspektivet”.

Den svenska förlagsvärlden befinner sig i kris. Bra! Det är inte bara ok om bokjättarna går omkull, det är nödvändigt.