Att förstå eller inte begripa

Men vad spelar det för roll om folk fattar din kronologi, förplåtade fantasytomte?

Svaret är inte helt enkelt. Litteratur måste till sin grund sägas vara kommunikation, och i normal kommunikation (alltså så länge man inte är informationschef på, säg, SJ) är det väsentligt att folk förstår vad man faktiskt menar, vad som ligger bakom orden. Jag kallar det tema, och det är fullkomligt avgörande att det når fram så gott som oskatt till läsaren. Temat är själva meningen med texten, dess hela existensberättigande om man vill leka pretto. Utan ett tema, eller ett tema som inte når fram, förlorar texten i mina ögon mycket av sin relevans. Alltså är det av största vikt att läsaren inte missförstår.

Ja men så skriv enkelt då! Sluta leka med formen och barnsla dig!

Vilket leder oss in på nästa aspekt av kommunikationen: berättelsen, den del av innehållet som ligger ovanpå temat och som används för att kånka temat från bok till läsarhjärna. Men berättelsen är inte bara färdmedel, utan också själva färden. En bok måste fånga in läsaren för att temat ska ha en chans att komma till sin rätt. Berättelsen ska både underhålla och förmedla budskapet. I den meningen är det inte avgörande om läsaren förstår själva berättelsen vid första läsningen; det kan till och med vara bättre om han eller hon inte gör det, för den händelse budskapet slinker undan är det till exempel bra om boken lockar till omläsning. Alltså är det inte nyttigt om berättelsen är för enkel, lättsmält eller formmässigt trivial. Det är ofta här underhållningslitteraturen fallerar. Vem läser om en deckare? Det finns ju tusen till och nu vet man ju dessutom både hur det går och hur det går. Nej, läsaren måste utmanas en aning. För att inte tala om att litteratören måste utmanas. Varför leker Tarantino med formen som han gör? För att filmen inte hade kunnat göras på något annat sätt? Inte en chans; det handlar säkerligen om att det är en rolig utmaning, både intellektuellt och konstnärligt. Detsamma gäller en sådan som James Joyce. Ulysses hade kunnat skrivas annorlunda, mer konventionellt, men hur kul hade den varit då?

Nej, lite krånglighet är bra. Det ska vara roligt att läsa om, vare sig man har kopplat temat eller inte. Det gör det å andra sidan så in i h-vete svårt att dra gränsen när man skriver.

About cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
This entry was posted in Publiceringen/Publication, Tankar om text/Thoughts on text and tagged , , , , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s