Fröken P:s synpunkter har resulterat i en första omskrivning, eller snarare tillskrivning. Följande avsnitt kommet att skjutas in för att tydligare skilja två av de inledande scenerna med väktarna. Detta är version ett:

> Den fjärde kroppen landade på rygg, tvärs över de andra tre. Gervashirs blick ryckte undan som en skrämd katt inför det djupa jacket som löpte från pannan, tvärs över det spräckta ögat, halvvägs till hakan. Han vred sig undan och fiskade upp näsduken ur bältesväskan. När han skakade ut den satt ena hörnet ihopkletat; lillflickan var förkyld hemma. Med jämna, bestämda rörelser torkade han blodet från svärdet.

”Va håller du på med?” frågade Dalenar. ”Kvällen är ung. Vänta med städningen tills det är färdigt.”

Männen i närheten skrattade gällt och hackigt, som gläfsande hundar. Gervashir såg upp. Han hade sett Dalenar inne på krogen, tapper i pliktens skugga, men fullkomligt ineffektiv. Hafsig.

Husets fem invånare leddes bort längs gatan i riktning mot Gamla rikets allé. Fyra män och en kvinna; två av männen hölls i schack av byglarnas käftar, de andra vinglade bakbundna utan motstånd.

Fyra. Hans fjärde. Ett hugg. Det behövdes inte mer, inte om det tog rätt. Dalenar hade inte dödat någon där inne, hade aldrig dödat någon. Gervashir närmades sig en handfull nu. Tre av ansiktena kom han ihåg, den fjärde hade han dräpt i en becksvart gränd och bara sett silhuetten av.

Han knycklade ner näsduken i bältesväskan och reste sig.

”Då tar vi nästa”, sade han.<