Tillbaka från bröllop i Oskarshamn. Fick tillfälle att prata med Micke lite närmare om manuset och nyheterna är mycket goda: han summerade romanen 100% korrekt enligt min kronologi. Visserligen fick han läsa om den första tredjedelen efter att ha blivit färdig med första genomläsningen, men det har jag inget problem med. Jag tänker inte göra det för enkelt, jag skriver inte tramsiga kriminalromaner eller fjompiga relationsdito. Jag är ett pretto och det står jag för. När det kommer till skrivandet, alltså.

Det fanns spår av tveksamhet kring vilket barn som var vilket, och leken med kronologin uppenbaras långsamt, inte alls så snabbt som jag trodde/befarade. Samtidigt är det uppenbart att det är fullt möjligt att nysta fram handlingen ur härvan. Plus att Micke tyckte mycket om de religiösa och filosofiska inslagen.

Ett par synpunkter kommer att leda till mindre förändringar. Mitt försök att låta en person säga ”asseptera” för att på det sättet avslöja hans identitet i ett senare skede har hittills bara lett till utsagan: ”Du stavar fel på acceptera genomgående.” Ok, jag fattar, det funkar inte. Likadant blev det med idén att skriva ”Han” och ”Honom” om De-Neshas och Toheks son för att framhäva hur betydelsefull han är för dem. Dåliga idéer ska bort, så så får det bli. Nu börjar det äntligen kännas som att jag har något att utgå ifrån. Återstår bara att få igång maskinen.