Jag och min älskade fröken P sitter och kämpar med mitt följebrev. Det där som förlagen kräver att man skickar med. Den där enda sidan som verkar få så mycket mer uppmärksamhet än själva manuset. När vi sätter oss hostar jag inte. När vi har suttit en kvart hostar jag nästan lungorna ur mig. Jag tror det kallas psykosomatiskt. Igår var jag på spirometri för att kolla mina lungor, men det kanske är mycket enklare än så: jag hostar när jag mår dåligt.

Jag HATAR!!! att skriva följebrev. HATAR! HATAR! HATAR! Det är en ointelligent, onödig byråkratspya som tappar lusten ur mig som ett svart hål. Och varför? För att några fåntrattar ska ”få en bild av vem jag är”, ”kunna avgöra om det går att arbeta med författaren”. En rak fråga: Om de får in världens bästa manus, ackompanjerat av världens sämsta följebrev, skulle de då säga nej till manuset? Om ja så är de idioter; om nej: varför sitter jag här och lider? Jag har inte skrivit världens bästa manus, men jag har skrivit ett mycket, mycket bra manus, och med lite redaktörshjälp och hårt arbete kan det bli en himla mycket mycket bra bok. Jag är inte säljare, jag jobbar inte med marknadsföring. Så varför ska jag sälja min text? Det är ju deras jobb! Just nu är jag så förbannad att jag får huvudvärk.

Litteraturvärlden är full av hjärndöda traditioner, invanda mönster som underlättar för alla utom för litteratörerna. Jag skiter i det. Jag ska ge ut min bok själv, så vad spelar det för roll vad de tycker om mitt följebrev? Jag borde skriva ett på tio sidor så att de blir tvungna att lägga mycket tid på det.

Om det inte var så att fröken P har hjälpt mig få fram en version som är bra. Den lever inte upp till förlagens önskemål, men det tänker jag sluta hosta över. Jag lät medlemmarna på Kapitel 1 läsa och de hade synpunkter (finns på forumet under rubriken ”SM i ego”) som jag tackar ödmjukt för, riktiga litteratörer som lägger ner tid och kraft på att hjälpa varandra. Tack ska ni ha! Jag har lyssnat och gjort ändringar, men nu är det klart. Färdigt. Punkt. Och så här lyder det.