Dags att fundera på typsnitt.

Omslag: Helvetica

Från början tänkte jag mig något förolämpande enkelt, något som stack ut i floden av fantasykringlor. Courier. Jag vet: skrivmaskinsstil. Tråkigt. Precis. Därför sticker det ut. Men nu har jag förstått att just courier är vanligt på deckare. Jag hatar svensk kriminallitteratur. Men jag vill fortfarande ha ett enkelt, nästan banalt typsnitt på omslaget. Helvetica kallas dessutom ”stadens parfym”, om man ska tro radioprogrammet Typo, och min roman utspelar sig i en storstad.

Inlaga: Baskerville

Här vill jag har något som tvärtom absolut inte sticker ut. Sobert och enkelt. Lättläst. Började med Garamond, trippade vidare till Bodoni. Men Bodoni knarkas tydligen av modevärlden. Jag hatar mode. Man skulle kunna hävda att jag försökte ta tillbaka ett vackert typsnitt från ytlighetens apostlar. Men vem skulle tänka på det? Ett möjligt alternativ till Baskerville kan vara Palatino. Och så bara måste jag ha gemena siffror! Sidnumreringen blir så mycket mer tilltalande, lugnare. Kan jag inte joxa till det med något annat typsnitt får det bli Georgia i sidnumren. Totalt tre typsnitt. Skulle gärna hålla det nere på två, men inte till priset av gemena siffror.

Ännu är inget klubbat…