Imorgon är det dags för tredje lektionen i Att skriva dramatik, en kurs jag går på Folkuniversitetet. Den här gången är det dags för kritik. De andra har läst min text och jag har läst deras och nu ska de säga vad de tycker. Nervöst. Minst sagt. Jag kom hem från förra lektionen, när vi lämnade in texten, och hittade genast saker som kunde förbättras. Skämskudden fram. Men det ska bli väldigt intressant att höra hur mina kursare reagerar på de första tio sidorna av min fantasytragedi i fem akter.

Jag har en väldig fördel jämfört med de andra. Det här är andra versionen av pjäsen. Alltså är handlingen redan spikad, intrigen håller ihop och jag kan fokusera på att förbättra dialogen och kompositionen. För flera av de andra handlar det om att lära känna dramaformen och hitta sin röst och kanske sin berättelse. Att göra det utan att ha en tydlig linje i huvudet, hoppandes från scen till scen, måste vara rätt motigt. Det blir många vardagsscener, vilket i sin tur är svårt eftersom det ställer högre krav på replikerna. Åtminstone ser jag det så: vardag i handlingen måste kompenseras med espri i replikerna. Då är det enklare med slängkappor och svärd i handlingen.