Ögonen vänjer sig

Dramatikkursens ledare Clara Diesen påpekade något som många reagerat på i mina berättelser: det är svårt att hitta någon att sympatisera med. I romanen Broder själ, syster flamma finns det en person som de flesta gillar, och det gör det i pjäsen Gáron & Tírien också, men det visar sig inte direkt. Särskilt en av karaktärerna gillade Clara från början, delvis för att han är rebellisk, men sedan blev hon tveksam, när det visade sig att han hade begått svårt våld mot en kvinna.

Det är ett intressant dilemma. Ibland får jag för mig att människor tror att revolten är gratis. Kanske är det sant för tonårsrevolten, som mest verkar gå på autopilot och nästan alltid slutar med att rebellen blir som sina föräldrar, men på allvarligt menade uppror finns det alltid en prislapp. Äggen till omeletten. Revolutionären som blir diktator eftersom han är precis lika mycket psykopat som diktatorn själv.

Generellt gillar jag inte färdigpackade hjältar och antihjältar. Jag tycker bättre om personer som jag inte helt lätt kan förhålla mig till och som jag älskar ibland och hatar ibland. Antihjälten ligger ju närmare en sådan beskrivning, men om man också ger honom tydligt heroiska drag, vad händer då?

About cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
This entry was posted in Leva sin dröm/Living ones dream and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s