Häromdagen skickade jag alltså in romanen, Broder själ, syster flamma, till ett gäng förlag för en sista-chansenhistoria. Några förlag, såna som tar emot manus via i-mejl, fick hela manuset. De som inte har tagit steget in i den moderna världen fick bara följebrevet och en artig fråga om det var något som överhuvudtaget kunde tänkas intressera dem. Jag tänker inte skicka in texten  förrän jag har fått svar på den frågan.

De utvalda:

Mix (manus)

Damm (brev)

Frank (brev)

Modernista (brev)

Telegram (manus

xpublishing (manus)

Ordfront (manus)

Ordfront fick manuset (i pappersform) fast de inte tar emot via mejl, eftersom de verkar skicka samtliga alster de får till en lektör. Det känns seriöst, även om de också varnar för att de oftast inte motiverar sina refuseringar.

Mix är gräddan i sammanhanget. Det är andra gången jag skickar in manuset till dem. Första vändan fick jag ett kort men innehållsrikt svar med flera tydliga synpunkter på vad som var bra och mindre bra. Jag har gjort en del ändringar, och struntat i andra. Nu får de den allra senaste versionen och jag hoppas på en lika konstruktiv refus. Det faktum att de visar att de respekterar det arbete jag har lagt ner gör att de förtjänar respekt.

Så vad väntar jag mig av dem som bara fick brevet? Ingenting. Men de får gärna överraska mig.