Tvesala är två saker, vilket är förbaskat roligt med tanke på den ena betydelsen.

Pro primo

Tvesala stad (och kommun och län) är en ort precis lagom i Sverige. Här finns tunnelbana och spårvagn, stora skogar och höga berg, djupa sjöar och strida floder, och givetvis närhet till havet. Staden är gammal, de äldsta byggnaderna härrör från tidig medeltid, och modern, med glastorn och luftiga avenyer.

I Tvesala utspelar sig mina samtidshistorier, vilket ska tas med en nypa grovmalet salt. För i Tvesala är väven mellan vår värld och de yttre sfärerna sällsynt tunn och kosmiska krafter läcker igenom och påverkar människor och djur och byggnader och växter. Verkligheten förvrids till oigenkännlighet, själar vrängs till vansinne och räta gator leder i cirklar, trappor leder bara neråt.

Stadens befolkning är ett tvärsnitt av det normala, men eftersom det normala är det triviala är det ointressant. Därför har jag valt att fokusera på en grupp personer som alla är mer eller mindre wacko. Här finns den pretentiöse poeten Bo D Lehr, psykopaten Denis Ordenstam och den labile författarwannabeen G., vars göranden och låtanden (och lidanden) ofta står i fokus och drar olycka över även andra. I bakgrunden hovrar det förflutnas gastar i form av självspillingen Lennart Lerhjälm och den möjlige mördaren Johannes Bergå. Tillsammans utgör de en mänsklig kataklysm som man gör bäst i att hålla sig borta ifrån.

Kortare uttryckt: Tvesala är mitt Ankeborg, mitt Maardam, mitt Arkham.

Pro secundo

Tvesala är en juridisk term som betyder att sälja samma sak två gånger. Och det gör jag. I novell efter novell efter novell… kanske skulle jag kalla den Mångsala?