Neutral mark: varför fantasy 2

Man skriver förstås med olika bevekelsegrunder: en del vill berätta en bra historia, andra vill förändra samhället, ytterligare andra tänker sig att förnya litteraturen. Personligen är jag så pretentiös att jag vill göra alla tre.

Fördelen med fantasy är att man kan göra allt utan att fastna i förgrävda gropar. Om jag tar ett exempel: jag vill skriva om etniska motsättningar. Om jag väljer att göra det i en realistisk miljö leder det oundvikligt till att förutfattade meningar och låsta positioner färgar berättelsen, till exempel om jag låter min historia utspela sig i Mellanöstern. Genast hamnar propalestinier i sitt fack och proisraeler i sitt. Hurra. Låsta positioner. Dags att gräla 0m samma skitdetaljer en gång till.

Om man däremot placerar handlingen i en påhittad miljö uteblir låsningarna. Eftersom sekterister ofta är synnerligen egotrippade kommer de inte spontant att göra kopplingen mellan sin verklighet och den påhittade. Det kanske de aldrig gör och då är ju vinsten noll, men det öppnar en glugg in i deras ruttnande själar och det kan, i den bästa av världar, leda till en långsamt framväxande insikt. Naivt? Klart det är! Drömmar är naiva, men utan drömmar blir allting meningslöst.

Resonemanget är giltigt för i stort sett alla områden. Särskilt på faktafronten. För så fort man för ett resonemang som står i verkligheten kommer det att finnas fakta att ta hänsyn till. Beroende på hur knastertorr läsaren är kommer han eller hon att hitta alla fel och luckor, och det kommer att påverka hur mycket de tror på och tar in resonemanget. Jag som jobbar på tidning får ofta höra av kompisar att de alltid hittar fel i texter som rör deras kunskapsområden. Och i så fall, resonerar de, är det rimligt att anta att detsamma gäller alla artiklar. Därmed dör trovärdigheten och möjligheten att påverka minskar drastiskt. Om författarens tema och slutsatser är beroende av den situation han har målat och den situationen inte är trovärdig… ja, då ryker hela resonemanget. I fantastiken slipper man det problemet. Situationen måste fortfarande vara trovärdig, men den kommer inte att skjutas i sank av enskilda faktafel.

Kort sagt: fantastiken ger litteratören en ren möjlighet att nå fram med det han eller hon faktiskt vill säga. Inga förutfattade meningar eller oundvikliga faktafel hamnar i vägen.

Om cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
Det här inlägget postades i Tankar om text/Thoughts on text och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s