Jag börjar bli en bättre kritiker. Till och med på de texter jag har svårast att ta till mig lyckades jag leverera någon form av konstruktiv kritik. Jag talar om dramatikkursen förstås. Just nu är det den som står för det litterära i mitt liv. Tiden vid åran på blaskskutan sliter hårt på psyket.

Det intressantaste är att jag har börjat se när jag kastar sten i glashus. ”Den här repliken känns för redovisande” (Ja, just det, bockskalle, och vad säger du om ditt eget replikskifte i scen 4?). Det känns bra att jag faktiskt lär mig något om mitt eget skrivande fast min text inte ens var uppe. På det här sättet kanske jag till och med kan hoppas på att utvecklas. Det var ett tag sen.