Jag och fröken P var på en förlagskväll på ett bibliotek härförleden. Två förlag som ger ut böcker som indikerar att jag skulle kunna höra hemma hos dem. De berättade förstås mest om sin närmaste utgivning. Det var en humoristisk inifrånskildring av, håll i er, förlagsvärlden, och den sedvanliga uppväxtdrapan, denna gång med alkoholiserade föräldrar. Det är bra. Vi har inte läst några såna berättelser, de behöver verkligen mer utrymme.

Naturligtvis dryftades också förlagens relation till hoppfulla skribenter. Jag satt tyst, i vanlig ordning, eftersom mitt självförtroende inte tillåter mig att öppna käften i publika sammanhang, men diverse information slank ändå fram.

Man måste ha tur för att bli utgiven, fick vi veta, turen att träffa på rätt förläggare. Det krävs, visar det sig, att ens manus landar framför en viss person vid en viss tidpunkt. Låter nästan matematiskt, som när man dockar månlandare med bärraketer, ungefär; minsta misstag och du flyter iväg i rymden och är borta för alltid. Matematiskt… om det inte också lät som rent lotteri.

Det framkom också att övning ger färdighet. Varför blir en person refuserad ena året och antagen nästa? frågade sig förlagsfolket retoriskt. Jo, för att de har blivit bättre, förstås. Det lönar sig alltså att skriva även om man inte blir utgiven. Det är också bra, för då känns inte min tillvaro lika mökig längre.

Personligen anser jag att jag har utvecklats väldigt mycket bara sedan jag och fröken P slog våra kassar samman; mitt perspektiv har skiftat en smula, jag har fått nya erfarenheter och en kritisk och uppmuntrande vägg att bolla mot. Övning ger verkligen färdighet. 10 000 timmar ska man visst lägga ner för att bemästra något. Jag vet inte hur många tusen jag har kvar, men det är nog några.

En fråga dök däremot upp i huvudet: Tänk om man inte utvecklas? Om man inte lär sig? På det där året mellan refus och antagning. Tänk om ens plötsliga framgång inte alls beror på att man blivit bättre, utan bara på att ens manus råkat hamna framför rätt person, vid precis rätt tillfälle. Lyckad dockning.

Är förlagsvärlden en övning i exakthet eller slump? Jag bara undrar.

Houston, we have a problem.