Nu är jag på topp igen. Kvällens kritiksittning var mycket givande. I stort sett alla har vant sig vid namnen och köper dem. Dessutom gillade de texten, men det är ju perifert. Den nya inledningsscenen, där prinsarna spionerar på sina föräldrars bankett genom salsdörren, blev succé och jag börjar känna egot svälla.

Svagheter finns förstås fortfarande, och det känns fantastiskt att kunna fokusera på dem och inte på namnen. (Det paradoxala är att det också är lättare att diskutera vissa namns vara och inte vara nu när helheten är accepterad.) Huvudsakligen är det vissa anakronistiska ord och uttryck som stör läsningen. ”Fuktskadad röksvamp” var jag själv fundersam över när jag skrev och det föll inte i den bästa av jordmåner. Ett par repliker fungerar inte alls och måste ändras. När en av prinsarna talar om sin mor och säger ”den där gojan bredvid honom måste vara mor” kände så gott som alla att han antagligen inte har träffat sina föräldrar på ett tag. Vilket är helt fel, han är bara gräsligt raljant. Alltså måste det göras om. Men jag gör så gärna om! Varenda fel och problem de hittar i själva texten, i själva intrigen, är inspirerande, just för att de är igenom den främmande ytan och ser på pjäsen som… en pjäs.

Och nu är bloggen avslöjad. Sue Anne hade googlat mig och hittat Bocken. Hon undrade varför jag inte hade berättat om bloggen, och det kanske jag borde ha gjort, men jag känner alltid att jag tränger mig på. Varför ska min lilla blogg intressera någon? Nej, inte ska väl jag…

Sue Anne verkade gilla texterna och det känns härligt. Hoppas de andra också kan ha lite kul. Jag får helt enkelt hälsa mina ärade kursare och fröken Clara välkomna till Bokbockens volatila värld!