Det visar sig att det senaste avhoppet bland annat sa sig ha svårt att relatera till de andra kursarnas texter. En tung slöja av skuld singlar ner och lägger sig över mig. Han gillade aldrig min fantasy. Han tyckte att jag skulle låta Gáron & Tírien utspela sig i en samtida, realistisk miljö. Det är således mitt fel att han slutade. Inte bara mitt fel, men ändock.

Ärligt talat? Det är en skuld jag kan leva med. Och med tanke på omständigheterna formulerar jag om andra raden i min lilla visa:

Nio små dramatiker gick på en kurs, en kunde inte relatera och så var de bara åtta.