Eller så var jag inte för hård, för i ärlighetens namn är det precis den groteska textmassan som jag ser som ett av den moderna fantasyns problem. I stort sett alla texter kan tänjas ut i det oändliga om man bara vill, men man måste fråga sig hur innehållet påverkas.  Att det blir fler detaljer är alldeles självklart, men fördjupas innehållet egentligen eller blir det bara mer av samma? Skadas innehållet rentav? Min mastodontroman, den så kallade “tusensidaren”, innehåller flera grupperingar som skulle kunna få ett eget perspektiv, vilket skulle sluta med att boken blev fyra-fem gånger så lång. Men det skulle också medföra att det som är mitt huvudtema, den reaktion jag söker hos läsaren, skulle skjutas i sank och rentav drunkna helt bland alla detaljer. Det är det inte värt. Det finns trots allt något som heter “för långt”.