I rättvisans namn, återkomsten

Eller så var jag inte för hård, för i ärlighetens namn är det precis den groteska textmassan som jag ser som ett av den moderna fantasyns problem. I stort sett alla texter kan tänjas ut i det oändliga om man bara vill, men man måste fråga sig hur innehållet påverkas.  Att det blir fler detaljer är alldeles självklart, men fördjupas innehållet egentligen eller blir det bara mer av samma? Skadas innehållet rentav? Min mastodontroman, den så kallade ”tusensidaren”, innehåller flera grupperingar som skulle kunna få ett eget perspektiv, vilket skulle sluta med att boken blev fyra-fem gånger så lång. Men det skulle också medföra att det som är mitt huvudtema, den reaktion jag söker hos läsaren, skulle skjutas i sank och rentav drunkna helt bland alla detaljer. Det är det inte värt. Det finns trots allt något som heter ”för långt”.

Om cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
Det här inlägget postades i Tankar om text/Thoughts on text och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s