Mer hann jag inte med under dramatikkursen. Två akter, varav den andra är rätt händelsefattig. Idag skickade jag de sista typ 15 sidorna, plus en härlig bibba med första versionen av de tre sista akterna, ifall någon av mina kursare vill veta hur det går.

Vi fick en uppspaltning av klassisk dramaturgi som vi ska applicera på våra texter till nästa vecka, som ett experiment att plocka isär helheten och se delarna. Jag funkar så konstigt ibland. Vår första standardläxa var att avlyssna en dialog mellan människor varje vecka, skriva ner den och sen läsa upp den. Resultatet blev ofta roligt, framför allt eftersom allt sammanhang gick upp i rök så att till och med smarta samtal lät konstiga. Jag hade jättesvårt för den biten. Andras dialog? Skiter väl jag i! Men det här, att rita in Gáron & Tírien på den dramaturgiska kurvan, det ska bli roligt. Och hur lätt som helst. De två sista akterna är lite knepiga, lite svåra att hitta termer till, men det kan leda till en kul diskussion. Oavsett vilket: när läxorna rör sig ute bland folk knyter sig hela jag; när jag får sitta i mitt elfenbenstorn och nörda vecklar jag ut vingarna. Ibland undrar jag om det är nåt fel nånstans. Jag älskar det felet.