Trist start på den här helgen: Mix Förlag tackade nej. Med en jättekonstig motivering dessutom, ett nytt bottennapp om ni frågar mig:
”Hej Christian!
Tack för att vi har fått läsa ditt manus Broder själ, syster flamma och ursäkta att vårt svar har dröjt så länge.
Tyvärr har vi ingen möjlighet att ge ut den här boken på Mix. Just nu håller förlaget på att ömsa skinn och gå mer åt det digitala hållet, och där tror vi inte riktigt att den här historien passar in.
Vi önskar dig därför lycka till på annat håll!
Med vänlig hälsning”
Det som gör mig extra besviken är att deras förra svar var både långt och utförligt och givande. Nu finns det bara den vanliga raddan frågor: Vadå ”ingen möjlighet”? Vad betyder det att en historia ”passar in” i ”det digitala hållet”. Går den inte att läsa på skärm? Är den för lång? Är den för ful? Ibland hatar jag den här branschen.
Bokbocken 
Det verkar mer som att de vill ha något att skylla på. Förmodligen har de inte läst ditt manus.
Fröken P tror samma sak. Jag vet inte vad som är värst egentligen: att de inte ens ids ge mig en chans, eller att de inte respekterar det arbete jag har lagt ner. Å andra sidan: i höst ger jag ut den själv, så får vi se vad ”marknaden” har att säga.
Jag kan försöka översätta, så får vi se om jag prickar rätt:
Tyvärr har vi ingen möjlighet att ge ut den här boken på Mix (med ”ingen möjlighet” menar förlagen oftast den stora ekonomiska satsning varje bok innebär, jämfört med den tänkta intäkten, när de antar en bok är det inte bara formalia utan ganska mycket ekonomi, sedan kan det också bero på att de inte har tiden/arbetsstyrkan, alltså kan de se potentialen i ett manus, men också hur mycket jobb som är kvar, varpå de inte vet var de ska börja med sin konstruktiva kritik/det kostar för mycket att ens ta sig den tiden …). Just nu håller förlaget på att ömsa skinn och gå mer åt det digitala hållet, och där tror vi inte riktigt att den här historien passar in (i Sverige är e-böcker inte särskilt stora än, varför jag tror att det behöver vara en viss sorts historier som tilltalar just den kategorin läsare som äger läsplattor idag, vilka de nu är …).
Jag tror absolut att förlaget har läst. Däremot inte hela, möjligtvis, utan inledningen. Man ser ganska snabbt om det är en historia som passar in i den tänkta utgivningen/profileringen inför kommande säsong/om en författare har dramaturgiskt tänk, eget språk och något sprängstoff på gång.
Innan du funderar på egenutgivning, har du gått skrivarkurser möjligen? Använt dig av en lektör? Betaläsare? Om inte, rekommenderar jag detta STORT. Utan dem hade jag aldrig lyckats.
Varmt lycka till, hör du. Ge inte upp.
/Christin
Oooh, tänk om alla mina läsare skrev lika långa kommentarer, då skulle jag vara en lycklig bloggare. Tack ska du ha! Du har naturligtvis helt rätt, det finns rationella skäl bakom de där formuleringarna. Min invändning är framför allt att de i så fall borde skriva ut skälen, i klarspråk. Jag har ingen nytta av att de inte tror på just fantasyromaner i digital form (särskilt inte när just fantasyläsare tenderar att uppvisa viss nördighet och därmed antagligen tar till sig ny teknik rätt kvickt, medan förlagen definitivt är sist på den digitala bollen), däremot har jag glädje av att veta varför de inte tror på det. Eller varför de inte tror på just mitt manus. Är det för krångligt? För dåligt? För tråkigt? För platt? Det svider att höra sånt, men i längden är det koncis och precis kritik man lär sig av. Jag har gått ett par skrivarkurser, jag har anlitat en lektör och jag har en liten grupp betaläsare (som antagligen står mig för nära, men ändå). För mig är egenutgivningen inte bara desperation, det är också ett ställningstagande: jag tror på min historia, och om inte förlagen kan ge mig den respons jag förtjänar får väl ”marknaden” göra det.
Jag ger inte upp! Tack för din kommentar, och lycka till själv!