En serie synpunkter på baksidestexten har landat. Många gillar den, bland annat för att den är kort och kärnfull och lockar till läsning. Flera röster efterlyser en större tydlighet med vad det är för sorts bok. Jag förstår säljaspekten av det: vem vill köpa en produkt som de inte riktigt vet vad den gör? Hur ska bokhandlarna sortera den? Om de inte vet vad det är kommer de kanske att ställa den i den där rangliga hyllan i det skuggiga hörnet.

Samtidigt knorrar min stolthet. Det är en av mina främsta käpphästar att inte tala om för folk vad för slags bok det är. Fantasy? Tja, alla håller inte med, och de som håller med säger att det bara är ytan som är fantasy. Men historisk är den ju inte, eller realistisk (åtminstone inte på ytan, även om realismen är rätt tung en trappa ner). Samhällskritisk? Jovars. Samhällsdebatterande? Varför inte.

Målgrupp efterlyses också, men det är faktiskt ännu svårare. Jag skriver aldrig för en målgrupp. Inte ens när jag försökte skriva en barnbok hade jag barn i tankarna. Är det så himla naivt och löjeväckande att tro att det räcker med att skriva en bra bok?

I slutändan kanske jag helt enkelt får kalla det: ”fantasy för vuxna med intresse för samhällsfrågor”. Fan va sexigt!