Har suttit och redigerat av och till hela eftermiddagen. Det är en märklig syssla, både krävande och belönande. Det tar tid, så mycket mer tid än man kan föreställa sig och ibland känner jag bara en gigantisk trötthet, nästan ett äckel inför texten. Samtidigt känns det så fantastiskt bra att se reporna och fläckarna försvinna, hur bit för bit blir bättre och bättre.

Ett ständigt dilemma är att en ändring på ett ställe ofta leder till att jag måste ändra på ett annat ställe också, och så vidare, men fast det kan kännas som om uppförsbacken är oändlig är det också en energikick att fara iväg på en sån redigeringsbana. Ett ”delete” på sidan 124 slutar med en ny mening på sidan 5, via en omstrukturering på sidorna 36, 269 och så vidare.

Passade också på att formatera texten så att den mer liknar boksidor. Mest för att se hur lång den blir. Landade på 299 sidor, med 3 cm marginaler, 12 punkter Baskerville och 1,5 i radavstånd. Det är bra. När jag var liten var alltid de bästa böckerna lite drygt 300 sidor.