Hade ett intressant samtal idag. Min käre kollega Max mor har arbetat länge med förläggeri och nu när hon är pensionerad har hon börjat intressera sig för egenutgivning. Hon vill fungera som mellanhand mellan författare och tryckerier och distributörer, som till exempel Papertalk och Publit, och hon är intresserad av att hjälpa mig i min utgivningsprocess, under förutsättning att vi kommer fram till en bra samarbetsmodell förstås.

Nästa måndag ska hon träffa sina samarbetspartner och se hur de ska gå vidare, och var jag eventuellt passar in i det hela. Det känns bra! Om jag har förstått rätt betyder det att jag får professionell hjälp att ge ut min roman, men ändå gör det som egenutgivare. Det börjar bli allt mer tydligt att det är litteraturens framtid: småförlag och egenutgivning. De stora dinosaurierna har slutat tänka och tuffar tomt på med sina stora namn, oavsett om de är bra eller inte. Det finns ingen framtid i döendet. Det är dags för nästa generation att inta sin rättmätiga plats.