Det är en månad kvar tills manuscoachen ska höra av sig, och jag börjar känna en växande frustration. Egentligen beror det på att jag inte gör nåt vettigt av livet just nu, bara slöar och lyssnar på ljudböcker och ser på film. Ok, det är kanske vettigt på ett sätt, men samtidigt känns det som att det måste börja hända nåt. Förhoppningsvis slutar det som det brukar: med att jag sätter mig ner och skriver nåt helt nytt. Kanske en novell. Jag har några idéer att bygga vidare på. Eller så skriver jag färdigt version två av Gáron & Tírien. Det är onekligen på tiden. Jag har redan en råplan för vilka scener som ska flyttas och vad som ska läggas till.