Mötet med redaktör Mette och hennes kollaboratörer nalkas. Jag kastas mellan hopp och farhågor. En lång lista har jag satt ihop, med frågor och grubblerier. Men det är som vanligt inte det som oroar mig mest, utan min egen förmåga att sätta ner foten och stå fast. Om jag inte gillar vad de säger, kommer jag att våga säga nej? Jag som är så konflikträdd? Och hur stark kommer jag att vara i en eventuell förhandling?

Några punkter på min lista är rent tekniska: hur går det till att skicka in texten och få den tryckt, enkelt uttryckt. Men den enskilt viktigaste punkten är priset, och då menar jag inte hur dyrt det blir för mig, utan hur prislappen i butikerna kommer att lyda. Att sälja en okänd författare i pocket (stor eller liten) för mer än hundra spänn tror jag är dödfött. Därmed handlar det om hur mycket respektive parter vill ha in i vinst. Jag klarar mig utan vinst, jag gör det här för att bli rik i framtiden, inte just nu, och då är det mycket viktigare att blir ett namn, att få många läsare. Men tryckaren, hur mycket tänker han sig att tjäna? Och bokhandeln? I Facebookgruppen Egenutgivarna har frågan varit uppe flera gånger och det verkar som om handeln lägger på mellan 50 och 100 procent av F-priset (alltså det handeln betalar när de köper in boken) vilket skulle förklara varför A-priset (kundpriset) ofta är så löjligt högt på till exempel Pocketshop. Jag menar: 99 spänn för en pocket?

Eller så är det jag som har fel. Kanske tänker den moderne bokköparen ungefär som den moderne klädköparen: jag vill ha en liten och lättanvänd sak som jag kan slänga när jag har använt den. Då kanske det är värt att köpa en pocket.

Jag vet inte! Det är ju det som är problemet: jag vet inte!