Just nu sitter min älskade fröken P och sliter med olika varianter av omslaget till Broder själ, syster flamma, allt för att ni, mina högt ärade läsare, ska få en chans att se förslagen och tycka till.

Häromdagen blandade jag mig i en intressant diskussion i gruppen ”Författare på Facebook” som handlade om just omslag (eller: tråden var ett illa dolt försök från en formgivare att få fler kunder, han ville diskutera hur man får fler författare att förstå betydelsen av ett snyggt och proffsigt omslag – det tog femtio inlägg innan någon nämnde den elefanten!). Jag hamnade i polemik med Oskar (som sedan la till mig som vän, vilket jag tycker tyder på stor intellektuell hederlighet) som skriver fantasy och vars senaste bok, Skogens hjärta, ”skriker fantasy” (hans ord) och därmed lockar till sig precis rätt läsare.

Mitt planerade omslag bygger på ett helt annat tänk, nämligen att inte skrika fantasy, så vi var inte eniga, men det var vi i alla fall överens om.

För mig handlar det i grund och botten om att få uppmärksamhet relativt de böcker som kommer att stå bredvid min. Om det var så att min roman hamnade i ett genreblandat hav – och så kanske det är i lite mindre butiker – då fungerar ett konventionellt fantasyomslag bra för att dra till sig uppmärksamheten. Däremot blir det precis tvärtom för den händelse jag hamnar bland hundra fantasyböcker med konventionellt formspråk. Alltså tänker jag mig ett omslag som kan locka till sig dem som inte läser fantasy. De redan frälsta kommer å andra sidan att lägga märke till boken eftersom den inte ser ut som några andra. Samtidigt är det ingen tvekan om att det är fantasy eftersom den kommer att stå på fantasy/science fiction-hyllan. Jag är inte marknadsförare, men jag tror att strategin håller.

I slutändan känner jag att ganska många skrivande människor idag ägnar för mycket kraft åt att anpassa sig efter normer. Vad vill förlagen ha? Vad förväntas av böcker i min genre? Hur ser böcker i min genre ut? Det får inte vara en tävling om vem som bäst rättar in sig i ledet. Ska litteraturen leva och vara relevant måste den sticka ut, provocera både visuellt och intellektuellt. Man måste våga förlora.