I morse lyssnade jag på Godmorgon världen i P1, som bland annat hade ett reportage om att långsamheten är på väg tillbaka i film och på tv. Ett exempel var den norska dokumentären om ved, som innehöll åtta timmar brasa. Producenten konstaterade att hans första känsla var: Nu har vi gått för långt. Han kände ett äckel inför sändningen. Men sedan konstaterade han snabbt att man måste känna det där äcklet.  ”Du måste ha lite ont i magen”, annars har du inte tagit det tillräckligt långt, annars är det inte tillräckligt nytt.

Anledningen till att jag tar upp det är att jag har lite magont inför morgondagen. Vad händer då? frågar du dig. Jo, då är det dags för etapp två i omslagsdesignröstningen. Jag och fröken P har diskuterat och våndats, och renodlat några varianter från den senaste röstrundan. Det är dags för domarkåren att bänka sig igen.