De senaste dagarna har jag varit tvungen att ta en rejäl grubblare över vissa aspekter av mitt skrivande. Det är inga roliga, kreativa eller egentligen ens relevanta frågor. Det handlar om att leva upp till förväntningar, att hålla sig till mallen.

Den uppenbara problempunkten är ju omslaget. Många har tyckt att det inte signalerar fantasy i tillräckligt hög utsträckning, och när jag till slut kände mig tvungen att förklara att det enda som egentligen är fantasy i just den romanen är namnen och detaljer som religion och skapelseberättelse och så vidare, hamnade jag istället i en genrediskussion. ”Då är det väl inte fantasy?” Mina trogna läsare vet hur intressant jag tycker det är med genre. För mig är det att hänga sig fast vid kategorier som har skapats främst av kommersiella skäl, inte för att de säger något relevant om de berörda böckerna. Min favorit just nu är den fåniga genren ”cross over”, för åldrarna mellan ungdom och vuxen. Någon på något förlag tyckte att det minsann behövdes en samlande beskrivning för den typen av böcker och vips var en ny kategori framkrystad.

Jag blir arg och ledsen, kraftlös och förtvivlad av att behöva pressa in saker jag gör i andras mallar, och det är precis det jag förväntas göra. Omslaget förväntas signalera genre, och för att kunna göra omslaget måste man därmed hitta en genredefinition som passar in. Eller ännu värre: avsiktligt skriva en bok enligt genremallen. Såna kurser finns: Skriv deckare, Skriv fantasy och science fiction, Skriv självbiografiskt. Här har ni råmärkena, gå för allt i djävulen inte utanför dem för då är det inte det det utger sig för att vara och då måste läsaren justera glasögonen och hur kul är det?

Fröken P konstaterade att det faktum att många inte gillade omslagen (av genreskälet) egentligen var ett tecken på att vi var på rätt väg. Det kanske är så, eller så betyder det bara att ingen kommer att peta på min bok i hyllan. På samma sätt är reaktionen mot mitt sätt att hantera fantasy egentligen ett tecken på att jag faktiskt gör något relativt nytt, något som ingen kan tänka sig. Jag är rätt ute. Eller så kommer ingen att läsa mig.

Varför ska det va enkelt?