Nu har manuscoachen Cajsa Winqvists tankar kommit, en lunta om 5 sidor med både uppmuntran och varningar.

”En sak författaren till det här manuset verkligen lyckas med är att skapa karaktärer som föder sympati, eller hat, de berör alla på ett eller annat sätt. Imponerande.”

Själva världen tycker hon är lite ogripbar, vilket naturligtvis är en konsekvens av att jag har valt att skriva om den som om den var självklar, och dessutom använder mig av relativt lite miljöbeskrivning. Det måste helt enkelt förstärkas och förtydligas, framför allt några grundläggande politiska relationer får för allt i världen inte grötas ihop.

Några karaktärer behöver lyftas fram, bland andra Relnahirs konservativa (och mycket ömma) moder. En handfull mindre nödvändiga scener, såna där som man som litteratör liksom bara har vant sig vid att de finns där, får stryka på foten.

Det som kommer att kräva mest jobb är utan tvekan invändningen mot att Hvárek talar ”slarvigt” i sina återblickar (att göra återblickarna kursiva är i sammanhanget en fläkt). Det gör dem svårlästa, tycker hon, och den uppfattningen delar hon ju med Undrentide förlag, så jag kanske måste backa där. Massor av småredigering. Jag kommer att försöka förstärka Hváreks vulgaritet på annat sätt; minska hans ordförråd till exempel. Svär gör han ju redan.

Dispositionen ska också ses över: vissa avsnitt drunknar i actionsekvensen i slutet och ska flyttas, även om jag inte har bestämt vart ännu. Just ordningen på avsnitten är ett pågående helvete. Varje gång jag går igenom texten flyttar jag ett avsnitt hit eller dit. Och ibland tillbaka. Bra att få ett par färska ögon på den biten. Så länge det inte härvar ihop sig för läsaren tror jag att det kan bli ett lyft.

Alltså: till laptopen!