Omskrivningen av de nya avsnitten landade bättre hos min kritiker numero uno, den väna fröken P. Känslan är starkare och tydligare, men att det handlar om en etnisk rensning kan fortfarande förstärkas. Fröken P, som annars hatar övertydlighet, uppmanar mig att ta i mer, eftersom det är det första mötet mellan min värld och läsaren. Man måste få en känsla av: ”Vad är det här? Vad är det som har hänt? Jag måste läsa vidare.”

I övrigt lufsar det framåt. Sommardeppen ligger inte lika tung över själsnejden som igår, och jag har ägnat dagen åt att kursivera minnesavsnitt och grubbla över dispositionen. Coach Cajsa vill se ändringar medan mitt hjärta så gärna vill behålla min älskade planering. Jag måste härda mig. Herz aus stahl! som gentlemännen i Manowar skulle ha sagt. Pah! Lätt för dem att säga.