Arbetet med att vända De-Neshalinjen fortskrider. Det börjar så enkelt: ett avsnitt flyttas från slutet till början, ett från början till slutet, och så vidare. Efter fyra fem såna manövrer är man dock begravd i djupa textmassor som trycker på från alla håll och varje gång ett avsnitt flyttas måste det passas in på ett smidigt sätt i den episka strömmen. Vilket avsnitt flyttade jag senast? Varför ligger det här här? Och så är man vilse. Tack och lov för teknikens under! Jag skapar snabbt ett tidsdokument där jag lägger in avsnitten och installerar dem sedan på rätt plats med lite litterär precisionskirurgi. Och klockan hon tickar på…