Det tog några dagars tröskande, men nu är samtliga Hváreks minnesavsnitt genomgångna och putsade. Det talspråkliga språket har lyfts upp till begriplig(are) nivå, utan att meningsbyggnaden har förändrats. Allt för att vara läsligt men ändå signalera låg bildning. Karln kan ju inte läsa, för tusan!

Förhoppningsvis är det den sista stora justeringen före publicering, men man vet ju aldrig. Nästa vecka ska jag och fröken P läsa boken från pärm till präm (eller från etta till nolla, som det kanske heter i vår digitaliserade epok) och stryka och korrigera och ha oss. Sedan bär det av till Coach Cajsa igen för en avslutande tyckning. Och sen blir det korrektur, och sen… Jag tror att det finns ett slut nånstans där under.