Kritikerns samvete

Idag har jag skickat in den sista deluppgiften i Kapitel1:s tävling ”Sommarracet”: en kommentar till en av de andra deltagarna. Jag fann mig varandes hård, men förhoppningsvis rättvis. Uppgiften innebar visserligen att man skulle lyfta fram det positiva, men jag kan i ärlighetens namn inte förstå vad man som litteratör tjänar på att få översvallande kritik. Jag tyckte att texten hade brister, och det skrev jag. Inte för att vara elak, utan för att skribenten i fråga i framtiden ska tänka på vissa saker. Det är ju det man har nytta av när man skriver.

Om cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
Det här inlägget postades i Tankar om text/Thoughts on text och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s