Idag har jag skickat in den sista deluppgiften i Kapitel1:s tävling ”Sommarracet”: en kommentar till en av de andra deltagarna. Jag fann mig varandes hård, men förhoppningsvis rättvis. Uppgiften innebar visserligen att man skulle lyfta fram det positiva, men jag kan i ärlighetens namn inte förstå vad man som litteratör tjänar på att få översvallande kritik. Jag tyckte att texten hade brister, och det skrev jag. Inte för att vara elak, utan för att skribenten i fråga i framtiden ska tänka på vissa saker. Det är ju det man har nytta av när man skriver.