Fröken P:s synpunkter är av skiftande art. Några är rena korrekturkommentarer, andra resulterar i långa strykningar. Det är jobbigt att stryka, oron för att något väsentligt plötsligt ska försvinna surrar hela tiden i bakhuvudet. Nånstans finns det ju en gräns för hur mycket man kan stryka innan det bara blir ett skelett kvar.

Mest utmanande är dock de kommentarer som medför omskrivning av ett helt avsnitt. Då måste jag inte bara ta bort det gamla, som jag kände var alldeles utmärkt, jag måste också ersätta det med något bättre. Det tar tid. Och så sitter jag där och undrar om jag har lyckats. Förhoppningsvis blir jag hela tiden bättre och då borde det ju ge sig av sig själv, men hur vet jag det?