Nu sitter omslaget! Bara lite småputs på ryggen, sedan är det klart. Det är en fantastiskt skön känsla, för omslaget har legat som en sällsynt jobbig sten på mina axlar den senaste tiden. Egentligen ända sedan i somras när jag försökte smälta alla åsikter på Facebook, men det var en lång period när jag kunde förtränga det och jobba med texten istället.

I slutändan har det handlat om att både skapa ett annorlunda, men också klassiskt fantasytonat, omslag som säljer idag, och som jag samtidigt kan stå för om tio år. Lösningen är mycket elegant. “Det ser ut som en samlingsserie av en välkänd författares verk”, beskrev jag min känsla för fröken P. Hon har gjort ett hästjobb och jag kan bara konstatera att jag är väldigt lyckligt lottad.