Fröken P och jag mötte Mette Ramel idag på Bonniers Konsthall. Mettes läsning hade inte varit fokuserad på korrektur, vilket var synd, men hon hade hittat en hel del detaljer som hon tyckte behöver förtydligas. Det är lätt att bli hemmablind eftersom jag kan den där världen rätt bra, så jag ska ta en rejäl vända med manuset i dagarna. Det finns risk för försening, men det får det vara värt. Julhandeln är säkert viktig, men kvaliteten måste gå först.

Däremot kommer jag inte att genomföra alla ändringar. Att saker är komplicerade kan vara ett problem, men det kan också skapa nyfikenhet. Romaner som är för enkla att få grepp om, som man bara flyter igenom utan minsta motstånd, är ofta de man glömmer snabbast. Det hela kräver med andra ord viss fingertoppskänsla. Jag mejlade Coach Cajsa om det, och hon höll delvis med Mettes invändningar. Detsamma gör fröken P. Tål att tänka på alltså.

På pluskontot sa Mette att jag skriver bra och spännande och att hon tycker att det är det här jag ska ägna mig åt. Sånt lyfter alltid självförtroendet ett par snäpp, och gör det lättare och roligare att ta sig över trösklarna.