Idag har jag avslutat min sista läsning av hela manuset. Massor med småändringar förstås, en handfull rena korrekturfel. På lördag inkommer min ömma moder med sin korrläsning, och därefter vidtar redigeringsmaraton. På måndag ska jag lämna manuset för fröken P:s sista genomgång, och om allt går i lås (för det brukar det ju göra, jag menar: när möss och människor planerar går det ju alltid som ett urverk, eller hur?) ska jag skicka manuset till tryckarna på måndag 4 november. Usch! Nu har jag till och med outat datumet. Dödare än så blir ingen linje.

Fröken P har kommit fram till en slutlig variant av kapitelavdelarna, vilket naturligtvis fick henne att skönja en möjlig förbättring av omslaget. Ja, ni läser rätt, det blir ytterligare en puts på fronten. Mer fokus på titeln, och konsekvent formtänk rakt igenom hela boken. Det blir snyggt, men jag måste erkänna att jag hade hoppats få lämna omslagsångesten bakom mig. Å andra sidan: vi har bestämt oss för att ta det sista helgen – en rejäl duvning av både omslag och inlaga. Det känns så skönt att det snart är över. Samtidigt som stressen och alla kaotiska tankar antagligen kommer att accelerera till max nästa vecka.