Nu är jag så trött. Så fullkomligt utmattad att jag knappt vill gå ur sängen. Postpubliceringsdepression? Tja, vad vet jag. I ett försök att jaga undan dämonerna och fylla det där hålet i själen lägger jag härmed ut den sista, absolut slutgiltiga, inget mer nu, versionen av första kapitlet av Broder själ, syster flamma.
Samt presenterar: det sista, absolut slutgiltiga, inget mer nu, omslaget:
Snyggt!
Tack! Vi har vridit och på både boken och oss själva, så det är skönt att det snart är klart.