Nu får det betraktas som färdigt. Boken är skriven, formgiven, satt och utgiven. Försäljningen har satt igång, de första signerade exen har skickats ut. Dags att summera.

Att ge ut böcker själv har givetvis sina fördelar. Man har all makt i sina händer, man kontrollerar allt. För ett kontrollfreak som jag borde bara den biten betyda att jag älskar det. Men det finns motvikter, som i lika hög grad samspelar med min personlighet: man måste göra allt själv, ta all risk, eller belasta nära och kära med bördor.

Jag är en bekväm person, jag gillar att göra saker i mitt tempo och jag gillar att göra det själv, men det medför också att jag är dålig på att hantera stress. Om jag hade gjort det här i mitt tempo hade det inte blivit av, det är jag ganska säker på. Jag har fått piska mig, fått tvinga mig att hålla alla bollar i luften fast jag föredrar att jonglera med en. Priset blev nu inte särskilt högt, men det överraskade mig delvis, för jag hade aldrig tänkt mig att jag skulle driva mig själv till känslor som liknar dem jag hade innan jag gick in i väggen för sju år sen. Stressen, som många kanske skulle tycka är relativt liten, har tidvis plattat ner mig i det där hörnet där man blir nästan gråtfärdig av tanken på att man ska beställa en födelsedagstårta till sin älskade gamla farmor. Sällan har de minsta besluten i tillvaron vägt så in i helvete mycket. Sällan har min egen lägenhet känts så mycket som ett kontor, och det trots att jag faktiskt har skrivit alla mina romaner och noveller hemma.

Och det är där den avgörande gränsen dras: mellan det kreativa och det produktiva. Att bokföra, marknadsföra och administrera må vara enkelt för somliga – åtskilliga av föreningen Egenutgivarnas medlemmar är egna företagare och verkar trivas med det – men för mig kan det aldrig bli mer än det eländiga kringverk som måste till (och alltihop bara för att svenska förlag vägrat inse min storhet!).

Det har varit en jätterolig process på många sätt, och när det är dags för nästa bok kommer det att gå lättare och vara ännu roligare, men det är bara att konstatera: jag är inte en företagare, jag har aldrig varit det och kommer antagligen aldrig att bli det. För mig är litteratur inte business, böcker inte ”produkter” som ska marknadsanpassas och marknadsföras. För mig är den kreativa delen det enda som räknas, och tyvärr kommer den administrativa delen alltid att lägga krokben för mig, hur liten den än är. Men det är bara min erfarenhet, andra trivs fantastiskt bra med helheten. Jag skulle rekommendera vem som helst att pröva själv, men jag skulle också ge några varningens ord: det finns delar du kommer att svära åt och gråta över, trots att de inte tar ditt skrivande en mikrometer framåt.

Med detta sagt är det bara att konstatera: jag har gett ut min debutroman, den blev bra, den blev snygg och den förtjänar att köpas och läsas av många. För jag är helt enkelt en litteratör, och en bra sån. Jag är stolt över mig själv, över fröken P och över det vi har åstadkommit.

Därmed: vidare in i nästa bok!