Förutsägbart, men vad gör det?

Den unge studenten Gunnar Hede älskar musik. Han försummar sina studier till förmån för fiolen, trots att han är den ende som kan rädda fädernesgården där hans gamla mor sitter ensam och väntar. En dag träffar Hede ett gammalt cirkuspar som har tagit sig an en blind speleman och dennes barnbarn Ingrid. Hede lånar den blindes fiol och spelar så att publiken trollbinds. Efter ytterligare en tid lämnar Hede studierna för att istället försörja sig som kringresande handlare och på så sätt rädda hemmet. Det visar sig vara en dålig idé, så dålig att han långsamt förlorar förståndet och vandrar runt i sin hemtrakt under namnet Getabocken, eftersom han är livrädd för getter.

Ingrid växer under tiden upp i en prästgård, bortadopterad efter sin morfars död. Men hon känner sig inte älskad i prästhemmet, förlorar livsgnistan och faller i dvala. Hennes adoptivfamilj tror att hon är död och begraver henne, men innan gropen skottas igen kommer Getabocken förbi och spelar på sin fiol invid graven. Ingrid vaknar av musiken och ropar på hjälp inifrån kistan. Den ende som finns i närheten och kan höra henne är Getabocken…

Suck! Det där vet man ju hur det kommer att gå! Typ: tjejen blir förälskad i galningen och hennes omsorg får honom att tillfriskna och sen gifter de sig och alla lever lyckliga i alla sina dagar. Ja. Så blir det. Redan några sidor in i Selma Lagerlöfs roman En herrgårdssägen vet man hur det kommer att gå. Tråkigt? Inte alls! Bara om man läser böcker enbart för att bli underhållen är förutsägbarheten ett problem. Istället för den moderna litteraturens raison d’être – ”spänning”, ”överraskning” – erbjuder Lagerlöf konstnärlig verkshöjd. Just det: verkshöjd, för med all önskvärd tydlighet uppnår många moderna underhållningsromaner inte ens en så rudimentär stilistisk nivå att de förtjänar att kallas ”litterära verk”. De är produkter, inte mer, hemmahörande i samma fack som Melodifestivalen. Lagerlöf spelar i en annan liga, det är nästan så att hon ägnar sig åt en annan sport. Med små, enkla medel gjuter hon liv i miljöer och personer. Dialogerna är korta och innehållsmättade, händelserna laddade med betydelse. Musiken går som en tydlig tematråd genom berättelsen, från Gunnar Hedes kärlek till fiolen under studietiden till slutet, där han bokstavligt talat spelar sig upp ur galenskapen. Det är förbannat skickligt. En herrgårdssägen är långt ifrån Selma Lagerlöfs bästa roman, men hon visar som vanligt var det litterära skåpet ska stå, åtminstone för den som har ögon att se med.

En herrgårdssägen finns att köpa på bland annat Adlibris och Bokus.

About cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
This entry was posted in Recensioner/Reviews and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s