På ett hotellrum i Kalifornien sitter en man och väntar på att dö. En gång lämnade han det fjärran Sverige för att finna lyckan i Amerika, som så många andra, men vad han än har tagit för sig har det gått åt pipsvängen: äktenskapen – i kras; sönerna – dålig kontakt; affärerna – fiaskon. Han har till och med övervägt att resa hem igen, men inser att han aldrig kan återvända till det som var hans hem, för det finns bara i hans minnen. Där lever också hans bror, inte åldrad en dag sedan han dog många, många år tidigare. Själv är mannen gammal, och han sitter på hotellet och summerar sitt liv och ställer sig den enda, avgörande frågan: hur har han förvaltat sin stund på jorden?

Vilhelm Mobergs roman Din stund på jorden kan ses som en epilog till Romanen om utvandrarna. Och visst finns det likheter, i emigranttemat naturligtvis, men också i det förkrossande vemod som härskar i slutet av utvandrareposet. I Din stund på jorden försöker Moberg ladda om med ett liknande vemod, och han lyckas stundtals, framför allt när huvudpersonen Albert Carlsson konfronteras med sina känslor av misslyckande, och med sin saknad efter brodern, men romanen är inte tillräckligt lång, alternativt välskriven, för att skapa den identifikation med personerna som krävs för att vemodet ska slå rot. Relationen till den döde brodern dominerar så fullständigt Alberts minnen att resten av hans liv antar en ton av kuliss. Det är en sorglig bok, många gånger tänkvärd och intressant med sin betraktelse av hur vi hanterar våra begränsade liv, men i mig tar det aldrig riktigt fyr. Slutet blir bara ett slut, inte den känsla av förlust som drabbade mig efter Romanen om utvandrarna. Din stund på jorden är alls ingen dålig roman, men den hade behövt mer virke för att den rätta klangen ska uppstå.

Din stund på jorden finns att köpa på bland annat Adlibris och Bokus.