Idag träffade jag Malin som håller på att illustrera min kommande barnbok om krokodilen Emma och hennes vedermödor; en rafflande berättelse om utanförskap, ond bråd död och viljan att skapa sig en egen plats. Vi har kommit rätt långt redan.

Va! Och ingenting om detta på bloggen? utbrister nu mina tusentals trogna. Jag ber om tillgift, men jag har väntat med att gå ut med informationen eftersom jag först ville meddela den tidigare illustratören om att jag vill gå vidare. Jag har svårt för att såra människor i min närhet, så jag drog lite onödigt länge på det.

Nu är det i alla fall gjort, ingen har blivit sårad, och Malin och jag har snackat ihop oss om bildlösningar, jag har visat en provredigering och vi har talat ekonomi. Det hela är med andra ord på gång. Och det känns bra.