För tillfället är jag inblandad i två tävlingar: Duo Ditos ”Framtidsnovellen”, där jag kanske har åkt ut, kanske inte, och uttagningen till Maskinblod 3 på Affront Förlag. Besked kommer vartefter.

På senare tid har jag förlorat novelltävlingen på temat ”Bordet” i tidningen Skriva. Jag skrev om ett bordshockeyparti utifrån Krimkonflikten. Vinnaren skrev om någon som kryper under ett bord bland sparkande ben och fumlande händer.

Vidare sökte jag till Yrkeshögskolans manusutbildning i Broby, en distanskurs på heltid under ett år. Jag kom inte in.

Jag vobblar i humöret kan jag säga: ibland känns det som om det är på väg att lossna när biblioteken köper in Broder själ, syster flamma och folk tycker att min bok låter spännande och är supersnygg, när de säger att det är modigt att ge ut en fantasybok med en sånt omslag. Å andra sidan: när förlagen inte vill ha mig, när jag inte vinner några tävlingar (jag vet, gud vilket i-landsproblem!) och när jag inte ens kommer inte på kurserna jag söker, känns det mer som att Litteratursverige säger till mig: Nej, du är inte tillräckligt bra, och vi tänker inte ens ge dig en chans att lära dig att bli bättre. Jag blir deppig.

Å tredje sidan vet jag att min bok är bra. Allt som behövs är lite tid. En rumlande djungeltrumma senare kommer jag att stå vid mitt mål.