Så har vi varit och visat böcker igen. Lite drygt två hektiska dagar på Lincon resulterade i tolv sålda böcker och en massa exponering. Jag är mycket nöjd. För mig som har lite halvbra självförtroende är det också skönt när det inte längre känns krystat att prata om min egen bok. Jag låter som en försäljare, tänker jag. Men jag ÄR ju en försäljare! Inser jag med viss vånda. Nåja, det börjar sitta i alla fall, även om det fortfarande känns som att jag rabblar samma sak gång på gång på gång på gång… Särskilt fånigt blir det när jag först drar ramsan för en potentiell köpare, och sen för nästa, som stod alldeles bakom den första besökaren och därmed hörde alltihop. Gudars, och så finns det folk som gör sånt på heltid.

Lite bilder:

Boendet var det inget fel på. Natursköna omgivningar. En oaaaaaaaaas! tror jag att storstadsfolket med för mycket pengar och för lite relevans hade uttryckt det. Fint var det i alla fall och vi sussade sött.

Jag tänkte kalla den här: ”En bock lämnar sitt bo”.

Vi riggar monter. Vi sitter på post. Ja, jag vet, den är förbannat snygg!