Se här två versioner av samma bok, med drygt sex år emellan och i två språkdräkter. Varför så olika? En smart lösning är ju att ha samma form så att man skapar ett lätt identifierbart mönster. Ungefär som att höra de första ackorden i en AC/DC-låt: man vet direkt vilka det är.

P blev aldrig riktigt nöjd med omslaget till den svenska utgåvan av Broder själ, syster flamma. Till slut var det min otålighet som satte punkt. Eftersom vi gav ut boken här på Bockfot Förlag vore det ohederligt att skylla på någon deadline – vi satte våra egna deadlines.

Den första formen var tänkt att på samma gång avvika från fantasyns normer, samtidigt som den tydligt visade vad det var för en bok. De flesta fantasyomslag är mörka och har en hjälte/hjältinna i centrum, gärna beväpnad, gärna i en potentiellt farlig miljö. Det finns gott om undantag, jag vet, men det är något slags konvention, och den ville vi bryta mot. Det enklaste var att göra ett vitt omslag, och att istället fokusera på världen, det vill säga kartan. Jag tycker fortfarande mycket om omslaget, för det gör det det var tänkt att göra.

Det utrikiska omslaget sällar sig mer till konventionen: det är svart, en märklig figur hovrar i bakgrunden och inkräktar hotfullt på titeln. Något som skulle kunna vara tentakler trevar sig fram över framsidan. Samtidigt är omslaget betydligt renare, det är få intryck och titeln är lättläst. På ryggen står dessutom mitt namn i jättebokstäver. Syftet med den här formen var just att skapa en enhetlig, återkommande bild. Omslaget till nästa bok, Gáron & Tírien, innehåller samma element, även om den krälande figuren har fått en annan färg.

På sitt sätt sticker båda omslagen ut, det ena för att det är vitt, det andra för att det är rent i sin övervägande svärta. Det senare påminner om några av omslagen till Sagan om ringen (i någon av alla dess inkarnationer). I båda fallen är det tydligt vilken typ av berättelse det rör sig om – ytterst få som är ute efter en autofiktiv roman skulle hejda blicken vid dessa två. I grund och botten är det två sätt att försöka uppnå samma sak: att väcka uppmärksamhet, säga något om boken, och signalera att vi inte riktigt är som alla andra. För det är vi inte.