Här har vi den första sidan av kapitel 1 i förstautgåvan av min debutroman ”Broder själ, syster flamma”:

När jag satte inlagan utgick jag ifrån mitt dåtida favorittypsnitt Baskerville. Det skulle vara rent, tydligt och lättläst. Dessutom tycker jag att det är ett estetiskt tilltalande typsnitt. Det är lite tunt, men det gör å andra sidan att det inte skriker på sidan. Det är klassiskt och har visat sitt värde genom att överleva länge. Tillsammans med Garamond är det helt enkelt ett väldigt bra grundtypsnitt; det blir snygga sidor, även om det inte blir särskilt originellt utan rentav konventionellt. Sidnumret, däremot, är i Georgia, av helt ytliga skäl: jag tycker om typsnitt där vissa siffror sticker ner en bit. Det skapar en tilltalande dynamik. Valet av Georgia kommer längre fram att visa sig centralt.

Målet med layouten var att skapa enkelhet och tydlighet. Luften över texten har just det syftet, att ge läsaren en mjuk väg in i texten. Radavståndet är valt för att skapa en känsla av helhet, utan att textmassan blir för ”tjock”. Det ska vara lätt att skanna av raderna, sidorna ska ta precis lagom lång tid att läsa, de ska på en gång tydligt vara där och snabbt passera. Typsnittets storlek (10p) har samma funktion: mindre hade blivit svårläst, större hade gett en tjock och lite kletig känsla. Allting handlar om balans.

Enkelheten är också skälet till att även anfangen är i Baskerville. Jag experimenterade med massor av mer elaborativa typsnitt just för anfangerna (en per kapitel), framför allt sådana som förde tankarna till medeltida manuskript, men dels hade det gjort det visuella intrycket rörigare, dels hade det skurit sig en aning mot just det rena i Baskerville. En anfang som anspelar på en illuminerad codex från 1300-talet gör sig helt enkelt bättre tillsammans med ett frakturtypsnitt, eller åtminstone sådana som ger ett äldre intryck.

När jag satte manuset var tanken att det också skulle bli en ebok, vilket innebar att jag gjorde marginalerna lika breda, och just det är det enskilda formval som jag ångrar mest, eftersom olika bredd på marginalerna på ett enkelt sätt skapar dynamik på sidan. Men det gjorde överföringen till eboksformatet enklare och det är något som jag tror blir allt vanligare att man gör. Egentligen är det helt onödigt, eftersom det inte är ett jättejobb att justera marginalerna i InDesign. Vilket för oss till den sista punkten: ”Broder själ, syster flamma” sattes i OpenOffice. What?!?!?! utbrister den ordningssamme redigeraren. Jodå, själva textmanuset är satt i OpenOffice och därifrån direktexporterat till epub-format. Nu är det inte svårt att justera marginaler i OpenOffice heller, men … ja, man lär sig. De mer komplexa kapitelsidorna i boken är dessutom formgivna av min sambo Pernilla och skapade i InDesign.