Veckans fredagsfräs handlar om ett uttryck som ibland blir helt galet, nämligen ”ljud i skällan”, kanske vanligast förekommande i formuleringen ”då blev det annat ljud i skällan”. Själva ordet skälla är belagt i svenskan sedan 1300-talet, hävdar Svensk ordbok.

Tämligen många tror dock att det ska vara ”ljud i källan”.

För all del är det begripligt att man tänker så, särskilt om man utgår ifrån uttrycket ”ljudkälla”, alltså något som frambringar ett visst ljud. I själva verket handlar ”ljud i skällan” om det ljud som uppstår i en ”skälla”, alltså en klocka som hänger runt halsen på tamboskap, t ex en koskälla. Syftet med dylika redskap är förstås att kunna hålla koll på var djuren befinner sig. Den verkligheten är idag allt mer avlägsen för människor, vilket också förklarar varför det uppstår ett missförstånd.

Uttrycket handlar alltså om hur ljudet skiljer sig åt beroende på djurets sinnesstämning: en stillsam ko resulterar i ett helt annat ljud än en springande. Ljudet i skällan säger något om hur bäraren av skällan (alltså i en mening den som är källan till ljudet) uppfattar sin situation. Man kan vara uppkäftig och självsäker när man ger sig ut på skidor utanför pisten, men när lavinen kommer blir det annat ljud i skällan.