Nytt provtryck, ny novell

Den senaste veckans ovanligt höga produktivitet har gett resultat: två nya noveller är färdiga, en fanfictionhistoria i Tolkiens värld (jag vet, jag avskyr fanfiction, men idén var så bra!) och en fantasynovell i min egen värld, fast med stark tematisk koppling till vår värld, precis som min roman Broder själ, syster flamma.

Dessutom har jag äntligen beställt det tredje och sista provtrycket av Emma: Flykten från träsket. Med en enorm portion tur kan jag alltså bli med barnbok redan före sommaren.

Samtidigt har jag dragit upp riktlinjerna för två (möjligen en) novellsamlingar, och skurit färdigt i novellen Den talande väggen som nu ska gå till lektör för att synas från söm till söm. Skrivandet går helt enkelt rätt bra just nu.

PS: Är det nån som känner till en bra plats att publicera fanfiction på?

Posted in Leva sin dröm/Living ones dream, Nästa försök/The next try | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Modigt när Lovecraft möter Eliot

Mohamed Omar är den uppburne poeten som blev islamist (och inte så uppburen), för att sedan kasta sig ur den strama religionens grepp och landa i fantastiken. Nu har han gett ut prosadiktsamlingen Natt öfver Upsala, delvis med inspiration från Lovecraft. Jag rekommenderar den!

Samlingen består av fyra längre diktnoveller, där den första, ”Svenska institutet för missionsforskning” är den mest självbiografiska. Omar ryggar inte för att driva med de pretentioner som är rätt så vanliga bland unga författare (inklusive undertecknad) i formuleringar som: ”Han ville läsa författare som tagit sitt liv./De måste vara på riktigt, tänkte han.”

Omar väver ihop sina minnen och egna erfarenheter av Afrika med berättelser om Livingstone och Stanley och svenska missionärer som verkade under 1800-talet. Det är en tjusig komposition, särskilt vid andra läsningen när kopplingen till de senare dikterna blir uppenbar.

Här finns också en bitsk religionskritik. En av missionärerna ser de många skilda språken som en förbannelse som drabbat mänskligheten och som missionen är till för att besegra. Men i diktens slutrader påminner Omar oss om att språken snarare har stora likheter, som ordet för ”pappa”. Religionskritiken fortsätter i den andra dikten, ”Pasolini kom aldrig till Uppsala”, där anklagelsen mot de mest rabiata troende, ”de rena”, är rättfram och tydlig. Omar har också etablerat sig som en välformulerad och insiktsfull kritiker av radikal islam, bland annat salafismen, men i förlängningen egentligen all form av dogmatisk tro. I dikten levererar Omar en bredsida i den där kondenserade formen: ”De ortodoxa teologerna har förklarat/varför Satan ska hållas för fiende: han tänkte.”

En bärande tråd i Pasolini-dikten är annars just berättarens kärlek till Pasolini, som är så stor att den resulterar i detaljerad beskrivning av två filmer som Pasolini aldrig gjorde! Är man Pasolini-kännare reagerar man naturligtvis genast, men för mig blev det en fyndig överraskning.

Samlingens två sista dikter, ”Jag hittar inte den Hängde” och ”Finn Malmgren vid Vansinnets berg”, är de som bär tydligast spår av pulpgiganten Lovecraft. Här skildras studenten Johan von Eulers undergång i skärningspunkten mellan dröm och vansinne och den svenske upptäcktsresanden Finn Malmgrens död under en expedition i arktis – blev han månne uppäten av de andra expeditionsmedlemmarna? Precis som i Pasolini-dikten skevar verkligheten och dikten ihop; berättaren är övertygad om att Finn Malmgren (som avled i samband med luftskeppet Italias krasch i Arktis 1928; en händelse som också indirekt kostade Roald Amundsen livet) är inspirationskällan till Lovecrafts At the Mountains of Madness, som han inte har läst på länge, och blir skakad när han inser att han minns Lovecrafts berättelse fel. Det är en fyndig gestaltning av hur myter uppstår och verkligheten förvrängs när den ska processas av våra ofullkomliga hjärnor

Det märks att Mohamed Omar har varit med ett tag för han rör sig lika hemtamt i pulpen som i den oväntade formen och det exakta, fantasifulla språket. Även om enstaka meningar kunde ha strukits – vi behöver till exempel inte få veta att Johan von Euler kallades Fnojan för att det lät som ”fånig”, det hörs liksom på själva ordet – är det överlag stramt och väl formulerat, utan de onödiga textsjok som så ofta tynger genrelitteraturen. Kanske är det ett resultat av formvalet? Det tål i så fall att fundera över.

Natt öfver Upsala är helt enkelt en häftig bok. Den är modig, eftersom Omar tacklar ett delvis Lovecraft-inspirerat material i diktform, vilket väldigt få skulle våga göra inför dagens kickjagande publik med gnistkort uppmärksamhet. Istället för en övergödd romanserie med fokus på spektakulära (och helt onödiga) vändningar och effektsökeri väljer Omar att gå sin egen väg och resultatet blir en bok som måste sägas vara tämligen unik i den svenska litteraturen, med ena foten i det höglitterära och den andra i pulptraditionen. Det är en ambition som jag anser är ett måste för att ta den svenska litteraturen ur det skyttegravskrig som verkar råda mellan det höglitterära och det underhållande. De tu måste mötas, annars kommer vi inte vidare!

Läs Natt öfver Upsala!

Posted in Recensioner/Reviews | Tagged , , , , , , , , , | 1 Comment

Ett berg av ord

Det går fortsatt väldigt bra. 2477 ord idag, textmassan växer i en takt som jag oftast bara kan drömma om. Den avgörande skillnaden är att jag har börjat skriva utanför hemmet på förmiddagen fem dagar i veckan. Jag sitter på bibliotek; lagom tyst och nära till en massa kunskap om det skulle behövas.

Baksidan av tempot, om det nu finns en sådan, är att jag har börjat känna själva tyngden av alla ord som är kvar att skriva. Jag har en plan, ett projekt om det vedervärdiga management-uttrycket tillåts mig, med flera mindre delar. Broder själ, syster flamma var en del, uppföljaren en annan, och de två novellsamlingar jag jobbar med är ytterligare bitar. Bortom dem väntar andra planerade berättelser och idéer som jag bara klottrat ner i min anteckningsbok. Det är ett berg av ord, så många att det nästan känns överväldigande. Det känns som om jag behöver hjälp – en redaktör, en förläggare, någon som är beredd att sätta sig ner och titta på väven. Som egenutgivare får jag inte den hjälpen utan att betala för den, och när pengarna tar slut … Det gör att jag kan känna en frustration som gränsar till förtvivlan: det finns ingen chans att jag någonsin kommer att bli färdig!

Samtidigt är det en skön känsla att veta att det finns att göra. Även om jag inte kommer på en enda ny idé har jag att göra i många år även i det här tempot. Om jag lyckas hålla det, alltså.

Posted in Leva sin dröm/Living ones dream, Nästa försök/The next try | Tagged , , , , , , | Leave a comment

Ett steg bakåt är också ett steg framåt

Efter tre dagar med totalt 8065 ord på pluskontot blev det 1519 ord bort igår. Vilket också är ett framsteg, även om det är två olika texter. Jag skär och donar med min skräcknovell för att få den att falla förläggarna i smaken. Än så länge har responsen varit positivt negativ, således hyser jag hopp.

Posted in Leva sin dröm/Living ones dream, Nästa försök/The next try | Tagged , , , | Leave a comment

Nytt novellrekord

En novell på 28 sidor på tre dagar. Jag tror faktiskt att det är rekord för min del. 2886 ord första dagen, 3125 dag två och avslutningsvis 2054. Jag vet inte vad som for i mig. Men för att tala med en svensk rappare som jag i övrigt inte tycker har något att komma med: Det går bra nu! Orden trillar in som de ska nu. Det går bra nu!

Posted in Nästa försök/The next try | Tagged , | Leave a comment

En bra dag

Idag har jag skrivit 2 886 ord, eller 16 847 tecken, på en novell. Flow, tror jag det kallas. Drygt fyra sidor enkelradig A4. Tio boksidor. Ibland går det helt enkelt bra.

Posted in Leva sin dröm/Living ones dream, Nästa försök/The next try | Tagged , | Leave a comment

Version fem: Check!

Okej, jag skiter i det där med utrikiskan. Eller rättare sagt: jag tänker skriva bilingualt, på svenska när det bara rör mig och mitt skrivande, en anglais när det rör the international arena.

Idag blev jag äntligen klar med version fem av uppföljaren till Broder själ, syster flamma. Några nya scener, några strykta scener, några raderade individer och massor av raderade ord. Typ tio procent kortare. Nästa steg är således version sex och då hoppas jag kunna stryka en hel del ord till. Längd just nu? 210 391 tecken. Att jämföra med Broder själ, syster flamma som stannade på 590 598 tecken. Aningen kortare, vilket den räknebegåvade läsaren redan har noterat.

Samtidigt har Malin landat med de nya anfangerna till boken om Emma: Flykten från träsket. Jag är löjligt nöjd; nu närmar det sig äntligen tryck!

Posted in Nästa försök/The next try | Tagged , , , | Leave a comment