Refusering 1

Frank förlag, som jag bara skickade följebrevet till eftersom de inte tar emot manus på i-mejl, har inkommit med en avvisning:

”Hej!
Tack för ditt bokförslag.
Vi tackar docj [sic] nej till utgivning.”

Jag lär mig av detta och går vidare. Egentligen är det ganska skönt, i just det här fallet, för tänk om jag istället hade slängt in hela manuset i pappersform, hur hade det inte känts då att få ett nej? Frågan är naturligtvis hur resonemanget gått på förlaget: ”Nej, den här typen av frågeställning intresserar inte oss”, eller: ”Nej, han skriver så in i plösen dåligt”, eller: ”Nej, han skickar bara ett brev, så det funkar ju inte, tänk om alla bara skickade in brev, det här kan vi verkligen inte uppmuntra”. Vem vet? Just det, de vet, vi andra får gissa. Varför känns det som att det är så de vill ha det?

Om cgripenvik

Jag är litteratör och gav ut min debutroman "Broder själ, syster flamma" 2014. Den följdes av barnboken "Emma: Flykten från träsket" 2015. Den här bloggen handlar om mitt försök att förverkliga min dröm och om min syn på litteratur i allmänhet.
Det här inlägget postades i Publiceringen/Publication och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s